Thyra - fran Mariestad till Shenyang

Om ni märker det så har jag äntligen ett svenskt tangentbord igen. Vi har bytt dator och det blev ett kärt återseende. Saknade allt min lilla pluttdator. Läskigt ändå vad svårt det är att komma ihåg att skriva å ä ö istället för bara a a o som jag vant mig vid vid detta laget.

Så helgen i Dandong:
Efter ett morgontåg som vi var minuter från att missa pga av en lite längre än förväntad kö på macedonken anlände vi i Dandong. Trötta (vilket kan ha att göra med att vi träffade de andra för biljard och öl och inte fick våra åtta timmars skönhetssömn) och utan hotell men vi hade gott om reservplaner.
Plan B, Internetcafe hela natten. Fördel: internet
Plan C, McDonalds hela natten. Fördel: MAT

Men Rice (vad skulle vi göra utan honom) ringde och sa att han bokade hotellet vi bad honom göra men som av någon anledning inte gick att boka igår. Så hotell fixat och rummet var litet men rent och med ett tjusigt badrum och luftkonditionering sa det var bara bra.

Vi gav oss ut flaggade en taxi och fick problem. Kom ju på att vi inte har en aning om vad namnet på stället vi ville till var. Så upp med en frasbok som inte innehöll landet utan en person från Korea men det körde vi på och sen flod. Gissa vad? Det funkade inte. Mer panikslaget bläddrande och vi kom fram med halv bro.
Yes! Nord Korea, been there, done that! Vi tog en båttur längs med kusten och kom riktigt nära. Tillräckligt nära för att se beväpnade vakter längs vattenlinjen jämte barn som plaskade. Vet verkligen inte vad jag väntat mig men tror inte det var det. Såg ganska normalt ut, otrolig skillnad mellan Kinas sida och Nord Koreas men ändå. Väldigt grönt, vad som såg ut som industrier och vanliga bostadshus. Vi såg bron som efter att USA bombat bort halva för ett halvt sekel sen aldrig blivit återuppbyggd och är den stora turistattraktionen. Bredvid den bron finns en hel bro med trafik, inte mycket men lastbilar gick fram och tillbaka. På något sätt var det en liten besvikelse.

Vi knallade runt ett bra tag och kom fram till att man inte kan vara vilse utan ett mål. Så småningom hamnade vi i en jättestor park med berg och tempel. Istället för att göra som det var tänkt och följa den stora asfalterade vägen uppför berget så gick vi off-track och klampade omkring i skogen. Härligt! Roligt! Varmt! Men uppför kom vi och det var inte förens vi skulle gå ner som vi märkte att vi gått en rejäl omväg. Utsikten från templets tak var i vilket fall helt fantastisk.

Restaurangen vi valde helt på måfå visade sig ägas av en kines och hennes man, en pakistanare som inte sett västerlänningar på fyra månader. Han visade sig vara ganska pratsjuk. Knepigaste av allt, han kunde prata svenska! Så den enda (bortsett från andra TTC människor och folk som jobbar på Silk Marknaden i Peking) som jag träffat som kan mitt språk visar sig vara en kille från Pakistan som jobbat med svenskar för tio år sen. Udda. Vi hade gärna stannat och pratat med honom ett tag men vi var dödströtta efter en hel dag med promenerande.

Söndag

Kom till hotellets hör och häpna gratis frukostbufé med minuter kvar. Det var ingen höjdare så vi köpte på oss lite onyttig choklad, kex mm från en liten affär istället.

Lite abrubt slut men har inte hunnit skriva klart resten och tänkte att det är alltid något. Vet inte när jag kan komma åt internet igen, förhoppningsvis imorgon men man vet aldrig.

Kom direkt hit från en middag med lärarna från Rachels kontor. Väldigt god mat. Vi blev lite varsamma när de (precis som alla andra) frågar hur många halvliters flaskor öl man kan dricka. En del frågar bara för att de är kinser och en del frågar för att veta hur många de behöver beställa till maten.


/Thyra - mätt och belåten plus att jag har varit så nära Nord Korea som det går att komma, härlig helg