Uppdatering
Vi spenderade i stort sett en hel dag på en cykelsadel mitt ute i ingenstans. Men i närheten av Hangzhou. Otroligt vackert men så jobbigt. Kartan vi var för snåla för att köpa gjorde att vi cyklade lite fel, så småningom (tack vare Nawwals vid det här laget sönderslitna guide bok) kom vi in på rätt väg. Denna väg tog oss upp för ett berg och det var inte lite jobbigt. Mitt uppe i berget odlades te och folk bodde i hus som var allt annat än typiskt kinesiska.
När vi framåt eftermiddagen kom tillbaka till vandrarhemmet hade vi sett mer tebuskar, flera små strömmar i naturreservatet vi tog oss ned igenom (på en halvt misslyckad kullerstensstig, väldigt skakigt) och ett ganska imponerande vattenfall. På kvällen vandrade vi omkring runt sjön, unnade oss en glass och handlade mat inför tågresan. Efter enbart en dags cyklande förstår vi precis varför professionella cyklister har de där blöjbyxorna på sig.
Vi var ute i god tid för tåget och det var tur det för cirka 15 minuter innan det skulle avgå enligt tidtabell och biljett började det rulla ut från stationen. Galet vad fullt det var och de första två timmarna fick vi helt enkelt sitta på vårt bagage. Efter ett par stopp och snälla människor som flyttade sina väskor lyckades vi få upp vårt pick och pack på hyllorna. Detta var otroligt ansträngande och vi tyckte synd om de män som erbjudit sig att hjälpa till. Mitt under en gassande sol slutade luftkonditioneringen att fungera, inte kul när det är runt 40 grader ute och man sitter i en plåtlåda.
Tåget gick i övrigt hyfsat. Vi hörde skräckhistorier från de andra om vatten i anklar, snarkande kineser och jag vet inte allt. Vi hade en väldigt uttråkad timme runt tvåsnåret men annars gick det som sagt hyfsat. Vi underhöll våra kinesiska tågvänner med kortspel, en blandning av vin och cola och våra ganska tafatta försöka att hitta bekväma sovpositioner. Vi provade allt från att sitta upprätt till att ligga på varandra.
Efter 22½ timme kunde vi äntligen andas för fuktig, för smutsig luft igen. Ahh härligt.
Mycket har hänt sen detta. Vi har vart mitt ute i ingenstans och sett risterrasser, otroligt häftigt. Vi bodde bokstavligt på toppen av berget. Inte så kul att bära allt bagage uppför berget. De andra betalade gamla gummor för att bära upp sitt och efter att ha släpat mig själv upp bestämde jag att en äldre liten dam gärna fick bära mitt nedför. I byn vi bodde var detfullt med zhang kineser, hade vi gått till andra sidan eller till byn nedanför hade det varit en annan minoritet. Men det var häftigt att se kläder och sättet de pratade på skiljde sig från vad vi är vana vid.
Efter detta väldigt häftiga stopp bar det av till Yangshou. En turistfälla helt enkelt. Otroligt vackert, marknadsstånd överallt, för dyr mat och svindyra barer. Vi hyrde en båt, eller snarare en bambuflotte, och tog oss fram längst Li-river. Så vackert! Vi såg platsen som är på baksidan av 20 yuan sedeln och en massa vyer som skulle platsat på vilken sedel som helst.
Efter dessa underbara dagar bar det av med buss till Guilin och där blev det avsked. Rachel och Josie tog tåget till Peking och jag for till Guangzhou, där jag befinner mig nu. Den här gången var tåget bara 14 timmar och jag hade sovplats. Vilken skillnad, sov som en stock större delen av resan. Blev lurad på en 10 av taxichaffisen men jag var så trött efter att ha kånkat runt med bagaget att jag inte orkade bry mig.
Nu ska jag se vad som finns att göra här, hört ryktas om ett IKEA...
Också, Facebook är blockat! Vad är det för fasoner? grymt irriterande
Men jag kom in på högskolan så det är något att vara glad för
/Thyra - iväg på upptäcktsfärd
När vi framåt eftermiddagen kom tillbaka till vandrarhemmet hade vi sett mer tebuskar, flera små strömmar i naturreservatet vi tog oss ned igenom (på en halvt misslyckad kullerstensstig, väldigt skakigt) och ett ganska imponerande vattenfall. På kvällen vandrade vi omkring runt sjön, unnade oss en glass och handlade mat inför tågresan. Efter enbart en dags cyklande förstår vi precis varför professionella cyklister har de där blöjbyxorna på sig.
Vi var ute i god tid för tåget och det var tur det för cirka 15 minuter innan det skulle avgå enligt tidtabell och biljett började det rulla ut från stationen. Galet vad fullt det var och de första två timmarna fick vi helt enkelt sitta på vårt bagage. Efter ett par stopp och snälla människor som flyttade sina väskor lyckades vi få upp vårt pick och pack på hyllorna. Detta var otroligt ansträngande och vi tyckte synd om de män som erbjudit sig att hjälpa till. Mitt under en gassande sol slutade luftkonditioneringen att fungera, inte kul när det är runt 40 grader ute och man sitter i en plåtlåda.
Tåget gick i övrigt hyfsat. Vi hörde skräckhistorier från de andra om vatten i anklar, snarkande kineser och jag vet inte allt. Vi hade en väldigt uttråkad timme runt tvåsnåret men annars gick det som sagt hyfsat. Vi underhöll våra kinesiska tågvänner med kortspel, en blandning av vin och cola och våra ganska tafatta försöka att hitta bekväma sovpositioner. Vi provade allt från att sitta upprätt till att ligga på varandra.
Efter 22½ timme kunde vi äntligen andas för fuktig, för smutsig luft igen. Ahh härligt.
Mycket har hänt sen detta. Vi har vart mitt ute i ingenstans och sett risterrasser, otroligt häftigt. Vi bodde bokstavligt på toppen av berget. Inte så kul att bära allt bagage uppför berget. De andra betalade gamla gummor för att bära upp sitt och efter att ha släpat mig själv upp bestämde jag att en äldre liten dam gärna fick bära mitt nedför. I byn vi bodde var detfullt med zhang kineser, hade vi gått till andra sidan eller till byn nedanför hade det varit en annan minoritet. Men det var häftigt att se kläder och sättet de pratade på skiljde sig från vad vi är vana vid.
Efter detta väldigt häftiga stopp bar det av till Yangshou. En turistfälla helt enkelt. Otroligt vackert, marknadsstånd överallt, för dyr mat och svindyra barer. Vi hyrde en båt, eller snarare en bambuflotte, och tog oss fram längst Li-river. Så vackert! Vi såg platsen som är på baksidan av 20 yuan sedeln och en massa vyer som skulle platsat på vilken sedel som helst.
Efter dessa underbara dagar bar det av med buss till Guilin och där blev det avsked. Rachel och Josie tog tåget till Peking och jag for till Guangzhou, där jag befinner mig nu. Den här gången var tåget bara 14 timmar och jag hade sovplats. Vilken skillnad, sov som en stock större delen av resan. Blev lurad på en 10 av taxichaffisen men jag var så trött efter att ha kånkat runt med bagaget att jag inte orkade bry mig.
Nu ska jag se vad som finns att göra här, hört ryktas om ett IKEA...
Också, Facebook är blockat! Vad är det för fasoner? grymt irriterande
Men jag kom in på högskolan så det är något att vara glad för
/Thyra - iväg på upptäcktsfärd
Kommentarer
Trackback
